Förorenad mark

Ett förorenat område är en plats som blivit förorenad av utsläpp, spill eller olyckshändelse. Föroreningarna utgör en stor risk för människor och miljön. Den som upptäcker föroreningar ska därför informera kommunens miljöenhet omgående.

Självservice

Föroreningar kan förekomma i byggnader, anläggningar, mark, grundvatten och sediment. Det kan röra sig om tungmetaller, oljeprodukter eller organiska miljögifter. Risken för att föroreningarna sprids varierar för olika områden och markanvändningen.

Det är viktigt att undersöka förorenade områden. När en förorening upptäcks ska miljöenheten kontaktas omgående. Innan ett område ska saneras måste detta anmälas till miljöenheten. Det är i första hand den som orsakat föroreningen alternativt fastighetsägaren som har ansvar för att sanera området.

Riktvärden

Naturvårdsverket har tagit fram nationella riktvärden för mark som används för att uppskatta hur stor en förorening är och vilka risker den kan innebära. Riktvärdena skiljer till viss del på känslig och mindre känslig mark. Det skarpare riktvärdet (känslig markanvändning) innebär att markkvaliteten inte ska begränsa valet av mark- eller grundvattenanvändning. Mindre känslig markanvändning avser mark för kontor, industri, vägar, etc.

Vad säger lagen?

I samband med miljöbalken trädde i kraft 1999 skärptes lagstiftningen kring ansvarsfrågorna för förorenade områden. Den som har förorenat marken är också den som i första hand är ansvarig.

Även den som köper en fastighet kan bli ansvarig för eventuell undersökning och sanering av förorenad mark. Ansvaret kan i vissa fall delas lika mellan flera verksamhetsutövare eller mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare.

Enligt miljöbalkens upplysningsskyldighet är den som upptäcker en förorening skyldig att snarast underrätta tillsynsmyndigheten (miljöenheten). Det är förbjudet att utan anmälan till tillsynsmyndigheten göra efterbehandlingsåtgärder i ett område som är förorenat. Detta finns reglerat i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Anmälan kan krävas vid efterbehandling eller omhändertagande av förorenade massor, enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Om lagstiftningen inte efterlevs är det ett miljöbrott som kan leda till åtal. Anmälan görs via vår e-tjänst ovan

Miljöenhetens uppgift

Tillsynsmyndigheten har till uppgift att se till att lagstiftningen – dvs. miljöbalken – efterlevs. Detta sker genom tillsyn, information och rådgivning. I Vellinge kommun ligger denna uppgift på miljöenheten.

När en anmälan kommer in till miljöenheten får Länsstyrelsen möjlighet att yttra sig. Därefter tar miljöenheten ett beslut. Det kan innehålla upplysningar/råd som inte föranleder några åtgärder eller är förenade med olika förelägganden.

Miljöenheten har en dialog med verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren och fastställer målen med en eventuell markundersökning och/eller efterbehandling (sanering). Hur omfattande ska markundersökningen vara? Vilka parametrar och riktvärden bör analyseras respektive användas? Till vilka nivåer ska saneringen ske?

Vad ska en anmälan innehålla?

En anmälan om avhjälpandeåtgärder ska innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att miljöenheten ska kunna bedöma den miljöfarliga verksamheten, omfattningen och miljöeffekter. Anmälan ska inlämnas i god tid, minst 6 veckor, innan verksamheten startar. Den ska innehålla nedanstående uppgifter:

Saneringsrapport

När en efterbehandling/sanering är avslutad ska en saneringsrapport (slutrapport) skickas in till miljöenheten.

Saneringsrapporten ska beskriva hela projektet inklusive målen och uppnådda resultat. Den ska också innehålla uppgifter om vart förorenade massor transporterats och omhändertagits.

Debitering

Kommunfullmäktige har beslutat om taxa för miljöenhetens tillsynsarbete. Miljöenheten debiterar för den tid som läggs ner på att handlägga ärendet.

Mer information

Information om upplysningsskyldighet och anmälningsplikt.pdf (PDF-dokument, 122 kB)

Information om miljöteknisk markundersökning.pdf (PDF-dokument, 222 kB)

Publicerad:
19 september, 2018
Senast uppdaterad:
13 juni, 2019