Till Vellinge kommuns startsida

Skanörs hamn

Trots den stora tillströmningen av skepp under medeltiden fanns ingen hamn på Falsterbonäset. Fiskebåtarna låg på redden och fångsten med sill transporterades in till land med vagnar.

De större besökande skeppens enda möjlighet att söka skydd för de förhärskande väst- och sydvästvindarna var att segla in i vad som på gamla kartor kallas "Hööl" dvs. nuvarande Höllviken. Deras varor transporterades in till land på mestadels pråmar.

Den hamnen vi har idag, som för många är en uppskattad samlingsplats och en förutsättning för båtlivet i Skanör - Falsterbo, började inte planeras förrän 1877 och invigdes den 7 oktober 1881.

Samtidigt med byggandet av hamnen väcktes tanken av ett rederi för trafikering Skanör - Kullen. Under 1881 pågick en febril verksamhet ned bl.a. upplodning av en ny segelled för att underlätta seglationen för det nya bolaget "Skånska Kustens" ångbåtar. Nya hamnfyrar tillkom också i de tre hamnar, som skulle trafikeras, nämligen förutom Skanör och Mölle även Barsebäck.

Någon mer reguljär trafik på Skanörs hamn förefaller aldrig komma igång. Istället tycks det mest ha rörts sig om "lustturer" med malmöbor och andra närboende, som därigenom på ett bekvämt sätt få stilla sin nyfikenhet på hur de två små städerna Skanör - Falsterbo såg ut.

Under första hälften av 1900-talet var yrkesfisket det mest betydelsefulla men gick snart tillbaka till följd av bristen på fisk i Sundet. Idag har vi endast två verksamma yrkesfiskare i hamnen medan fritidsbåtarna har tagit över mer och mer.

Hamnen har också berikats med ett rökeri med restaurang och försäljning. Hamnen var tidigare också lotsstation, något som senare överfördes till Falsterbokanalen.

Flera gånger har det funnits planer på en industrietablering i hamnen, men utan resultat. Strax före första världskriget byggdes emellertid en märklig cementfabrik ute i hamnområdet, ungefär på den plats som upptas av sjöscouterna hus samt framförliggande parkeringsyta.

I anläggningen lär aldrig någon cement ha producerats utan påstås istället ha varit ett camouflage för ett par stabila kanonfundament för tyska kustartelleripjäser, som efter en tysk beräknad invasion avsågs monteras för att effektivt plugga igen Öresund. De stora fundamenten finns till stora delar kvar under mark, rester av dem syns framför scoutgården.

Källa: Skanör och Falsterbo efter sillatiden, Lars Dufberg