Fornminne
Stenåldersfynd från utgrävningar i Vellinge, Mellan-Grevie och Skanörs Ljung, med flera platser, bevisar att permanenta bosättningar funnits i dessa områden.
1931 påträffades ett gravfält från järnåldern på Hammarnäs som visade sig vara ett av Skånes största. Gravskicket tyder på en fattig fiskarbefolkning som varit bosatt på Näset.
Söderslätt har många imponerande gravhögar från bronsåldern, såsom Bolmers högar i Mellan-Grevie och Kungshögen i Höllviken. Gravhögarna norr bevisar att samhällen med överhöghet har funnits. De vittnar om ett socialt skiktat samhälle där endast hövdingen/stormannen och hans ätt fick gravar som krävde stora arbetsinsatser.
Bolmers högar
Två väldiga gravhögar från bronsåldern cirka 1 800-1 300 f.Kr. Gravarna har två urgröpningar vilket visar att de är plundrade. Magnifik utsikt över Söderslätt. Knappast någon annanstans i Skåne ser du så många kyrktorn, cirka 20 st.
Eskilstorpsdösen
Stenkammargrav från bondestenåldern cirka 3 500 f.Kr. Gravkammaren har stått inne i en numera försvunnen gravhög.
Ringen på ängarna i Eskilstorp
Trolig anläggning från vikingatid - tidig medeltid. Kan ha varit en vallgrav som omgett en kulle på vilket ett vakttorn av trä stått. Härifrån hade man kontroll över infarten till den vikingatida krigshamnen i Foteviken.
Klockaredösen i Södra Åkarp
Stenkammargrav från yngre stenåldern. Består av ett stort takblock, ett gavelblock och tre sidblock. På takblocket har ett tiotal älvkvarnar (skålgropar) huggits in.
Tidigare fanns här två dösar. De har bland annat använts som svinstia. De välbevarade stendösarna i Södra Åkarp och Eskilstorp restes för cirka 4 000-5 000 år sedan.
Vid denna tid har människan påverkat landskapet genom att röja det för att kunna odla. Skog fälldes och vete och korn odlades. Kreatursskötsel etablerades och dess verksamheter gjorde att man blev mer bofast och skapade revir. Fisket var också en viktig faktor för överlevnad.
Hanehög, Håslöv
Till denna bronsåldershög är knuten legenden om att den varje år flyttar sig ett "tuppfjät" (hane = tupp). När den når prästgårdens köksspis ska gården brinna ner.
Åkeshög, Håslöv
Bronsåldershög. Vid undersökning ska man ha funnit en 3,6 meter lång träkista med ett välbevarat lik. En bondhustru i närliggande gård blev på 1700-talet indragen i högen av trollen och stannade där i sju år. Hon kom ut men återvände snart till trollen.
Grankulladösen, Håslöv
Dös från yngre stenåldern, cirka 3 500 f.Kr. Förr täckt av en gravhög på 10 meter i diameter men är i dag endast en halvmeter hög. Dösens takblock saknas. Gravhögen omges av en stenkrets med sjutton stenar.
Kungshögen
Bronsåldershög belägen vid S:t Hammars skola. Vid utgrävningar 1890 fann man ett keramikgravkärl som med sin målade dekor avbildar ett hus. Denna typ av gravkärl var typiska söder om Alperna och det antyder att den vikingatida handelsplatsen vid Foteviken har existerat under lång tid.
Kämpinge vall
Vallen sträcker sig från Östersjön åt nordost mot Kämpinge by och är cirka 600 meter lång. Den är mellan 15 och 40 meter bred och 1-2 meter hög. Vallens sida mot nordväst har en brant lutning medan den är mer utplanad mot sydost.
Parallellt med nordvästsidan löper en numera torrlagd grav, vilken enligt uppgift varit vattenfylld fram till modern tid. På en sträcka av 250 meter från havet förefaller den ha en svag böjning. Därefter löper den rakt åt nordost och lär ursprungligen ha fortsatt vidare upp genom Kämpinge by.
Förstärkt med stenmur
År 1938 genomfördes arkeologiska provundersökningar av vallen och området närmast söder om denna. Man kunde då konstatera att vallen i sitt första skede byggts upp av sand och torv. På ett senare stadium har man byggt på vallen med samma material och förstärkt den på norrsidan med en stenmur.
Handelsplats
Beträffande datering kunde man i området söder om påvisa kulturlager, som daterats till sen vikingatid/tidig medeltid, och som med all sannolikhet har samband med vallen. Utifrån undersökningsresultatet har man dragit slutsatsen att vallen ursprungligen torde ha omgärdat någon form av handelsplats.
Lagrens karaktär tyder på att det rört sig om någon form av handelsplats med säsongsmässig verksamhet. Ett kronologisk samband med fornlämningskomplexet vid Foteviken föreligger vilket ger en ytterligare en dimension åt anläggningen.
Värd att bevara
Vallanläggningen, som kan vara den enda bevarade i sitt slag i Sydsverige, är av synnerligen märklig art och ska bevaras för framtiden. Ett meningsfullt bevarande förutsätter att fornlämningen omges av ett så stort fritt område att den förblir lätt att uppfatta. Gravhögen som ligger sydost om vallen och är 15 meter i diameter och 1,2 meter hög. Högens och vallens fornlämningsområde överlappar varandra.
Ovanstående information är hämtad från Västra Söderslätt guide till kulturarv & besöksmål.
Tångvallarna/Tångdiena
Källa: Diverse artiklar 1978-1985, Lars Dufberg
Specifika för Skanör och Falsterbo är de tångvallar som kringgärdar de förr odlade markerna, vångarna. Vallarna kallades förr "tångdi´en" eller tångdiken, där ordet "di´e" kommer från det danska ordet för vall. (Dike heter på danska grøft).
Flera lager grästång
Vallarna byggdes upp av torkad grästång som täcktes med grästorvor för att inte blåsa bort. Den blåstång som drev iland vid stränderna användes enbart till jordförbättring. Blåstången kunde inte användas till vallarna eftersom den, till skillnad från grästången, ruttnar. En tångvall är uppbyggd av flera lager tång och torvor och tog cirka sju till tio år att bygga till full höjd.
Mångas ansvar
Tångvallarna besiktigades förr årligen av jordbruksförmannen som såg till att föreskriven höjd av minst 2,5 alnar (ca 1,60 meter) hölls. Varje jordägare med mark som gränsade till tångvall ansvarade för skötseln av "sin" del. Totalt fanns cirka 3 mil tångvallar i Skanör och Falsterbo.
Tångvallar förekom även runt de enskilda gårdarnas "kålstycken". Att tång och torvor användes till hägnader berodde på bristen på såväl sten som lämpliga träd till gärdesgårdar, stenen behövdes till byggnaderna och träden som bränsle.
Dubbelt skydd
Tångvallarnas funktion var dubbel. Dels skulle de fungera som skydd för de odlade markerna mot de lösgående kreaturen, vaktade av hören, dels var de ett bra skydd mot översvämningar vid kortvariga högvatten.
Skyddas i lag
Tångvallarna har nu spelat ut sin ursprungliga dubbelroll och återfinns bara starkt ihopsjunkna och oftast gräsövervuxna. De är nu själva i behov av skydd mot åverkan genom ridning, mopedåkning, cykling och helt avsiktliga genombrott för grindar och tomttillfarter.
Tångvallarna skyddas av lagen om fasta fornlämningar och åverkan är straffbar.
Senast uppdaterad: 2011-10-11
