Kie Tronde berättar
"Mina 20 år som kulturarbetare i och omkring Falsterbo konsthall". Berättat av Kie Tronde, nedtecknat av Ulla Wiking.
Hur allt började!
Inledningsvis vill jag försöka förklara varför jag brinner för kulturen. Jag tror och vet av erfarenhet att människor som fått smaka på kulturkakan redan som barn - i vilken form den än serveras - bild, musik, dans, litteratur, teater etc har större möjligheter att tillgodogöra sig utbudet. Därför har jag lagt stor vikt vid barnens introduktion till kulturens värld.
Om jag inte blivit rammad av en bil 1980 och inte hade vält med en handkärra under försöksarbete på fält hade jag med all säkerhet suttit framför ett elektromikroskåp och studerat nematoder fram till min pensionering från Växtskyddet i Alnarp, där jag var laboratorieassistent.
Under min konvalescenstid återtog jag mitt engagemang i politiken samt började sjunga i Skanör-Falsterbo kyrkokör. En sopran i kören lockade mig hösten 1983 med till ett möte med konstföreningen S:t Olofs Gille. Jag var inte svårflörtad.
Möte med konsten
Sedan barnsben hade jag tillbringat mycken tid på Museet och Rådhuset i Malmö där Skånemålarna hade sina årliga visningar. Min far som var en känd profil inom Malmös konstvärld - bland annat kassör i Skånes Konstförening och mecenat för unga målare - visade vägen in i kulturen. Han donerade hela sitt hem till Malmö Museum, men det mesta förskingrades och hamnade i Frankrike. Jag blir påmind om detta var gång jag ser hans ingraverade namn i museets trappa. Nog om detta...
Ut i världen
Mitt konstintresse växte ytterligare när jag sedermera fick tillfälle att besöka många konstmetropoler. Oförglömligt!!! Picassos Guernica på moderna museet i New York, Braques retrospektiva i Rom, Da Vincis Nattvarden i Milano!
S.t Olofs Gille
Åter till mötet med S:t Olofs Gille 1983. Jag invaldes i styrelsen och blev utställningskommissarie på direkten! Så stod jag då på tröskeln till ett oavbrutet engagemang för kulturen i min kommun som skulle räcka i 20 år. Efterhand hade jag skaffat ett kontaktnät från världsnamn till förskolebarn. Det kändes viktigt att ha bredd i utställningarna. Det hade varit enkelt med bara kända namn men man måste låta även mindre kända men ambitiösa konstnärer få en chans. Liksom elever på konstskolor. Här har speciellt Östra Grevies estetiska linje framträtt årligen sedan 1984.
Stationshuset blir konsthall
Vi i S:t Olofs Gille hade som önskemål att Stationshuset i Falsterbo skulle få status som konsthall. Så skedde också i augusti 1989. En och annan protesterade mot att den gamla järnvägsstationen skulle byta namn men Göran Holm fastslog: "När tågen gick var det stationshus. Nu när där visas konst är det en Konsthall!". Salomoniskt!
Konstnärliga kontakter
Många tror att konstnärer är ett besvärligt släkte. Tvärtom! Tag till exempel C-O Hultén, imaginisten som det var så mycket ståhej kring när han med Anders Österlin och Max Walter Svanberg började sin bana på 30-, 40-talet. De blev då utbuade med snudd på skandal. Utomordentligt fina som människor och som konstnärer.
Genom min gode vän Göte Eriksson, Skanörsbo och grundare av Duro Offset i Malmö, där så många konstnärer fått sina alster tryckta, fick jag kontakt med ytterligare konstnärer. Min allra första affisch i flerfärgstryck fick jag just genom sponsring av C-O Hultén och Göte Eriksson.
Både C-O Hultén och Anders Österlin har jag visat flera gånger. Vi blev goda vänner genom åren. C-O räddade mig ur en prekär situation när två kvinnliga konstnärer - en danska och en norska - förbjöds av sina respektive gallerister att ställa ut. Då satte sig C-O vid telefonen, ringde runt hela riket och fick "10 betydande grafiker" att rädda situationen. Det blev omedelbart en stor succé. Samtidigt visade Göte Eriksson sin välvilja genom att sponsra en folder och vi hämtade bilder över hela landet.
Nu kom vår Volvo kombi väl till pass. Den köpte vi av "Gåsamålaren" och den har burit oss många tusen mil under alla år. Vår policy blev att själva hämta och returnera utställningarna. Det var smidigt, gav oss viktig kontakt med utställarna och fraktkostnaderna blev överkomliga.
Kyssar och epistlar
Äventyrligt blev samarbetet med Stig-Åke Stålnacke, fruktad kritiker med tidningar och radio som medium. I utställningen "Kyssen" hängde allt på att få med en bild av Edvard Munchs "Kyssen". Var fanns nu denna? Jo, i Nordens störste konstnärs museum i Oslo. Efter vördsam anhållan tog vi bilen dit och upptäckte att höga ämbetsmän i världsberömda museer är vänliga och tillmötesgående. Munchs konstverk blev utställningens höjdpunkt tillsammans med 90 skånska barns egna versioner av just "Kyssen". Fåglar, fiskar, hästar, barn och grodor kysstes! Gissa om jag njöt! När vi återlämnade verket passade jag på att besöka Oslos fantastiska barnkonstmuseum med bidrag av barn från hela världen.
Vid en annan utställning med Stålnacke hade han fått löfte av ett av Stockholms tongivande gallerier, Galleri Aix, att få låna tre oljor ur Peter Dahls svit "Bellmans epistlar" som senare skulle ut i världen med överljudsplanet Concorde. I nervositeten inför det hela blev Stålnacke opasslig och tog time-out. Två dagar före vernissagen, när hängningen pågick, undrade jag: "Var är Peter Dahls oljor?" De var förberedda att sändas med SAS som var min mans arbetsplats. Vi ringde SAS som sade: "De kommer med nästa flyg till Sturup". Stor lättnad! Nu var det bara att sticka upp till Sturup och hämta oljorna. Då ringde SAS: "Bilderna är för stora! De går inte in i lastrummet på DC-9!"
Detta var torsdag eftermiddag. Nästan panik! Då löstes problemet med en ny variant av frakt. Vi lånade en pickup på närmaste bensinstation och stack till Stockholm. Fredag morgon stod vi utanför galleriet på Karlaplan mitt på noblaste Östermalm. Vi släpptes in av ägaren - Carl-Axel Valén - som låste upp ett gediget bankvalv och plockade fram tre stora oljor, slog en blick på vår pic-up och sade: "Har ni något att packa dem i? "-Filtar!" "Bra, men en sak, när ni återlämnar dem kom i samma bil för det här tycker jag är roligt!". Detta blev upptakten till ett samarbete under hela min tid på Konsthallen med Valén som är van vid att handskas med världsutställningar.
Orientaliska mattor
En annan betydelsefull person för mig under dessa år var Kerstin Cruikshank, känd skulptris och kulturperson från Göteborg och ägare av en gedigen samling orientaliska mattor. Vid ett tillfälle visade jag hennes Kelimmattor som hon själv hämtat i "tvåflodslandet". Det här var väldigt ovanliga mattor som dessutom var smutsiga. När Kerstin kom med mattorna till tullen, kastade tulltjänstemannen en blick på mattorna och sa. "Tja, trasor!". Det mest generösa från hennes sida var när jag fick visa västkustkonstnären Inge Schiölers akvareller. De hämtades ur ett bankvalv, ramades in och stod till mitt förfogande.
Beväpnad nattpatrull
Larm fanns inte på Konsthallen och dörrlåsen var svaga. Kerstin önskade personlig bevakning. Löstes med att min man Olle tillbringade nätterna i lokalen, beväpnad med sin järnfemma.
Fåglar, fåglar och fåglar
Som medlem i Falsterbonästets Naturvårdsförening blev det möjligt att årligen arrangera "Under fågelsträcket". Alla kända fågelmålare har deltagit, jag nämner här bara Lars Jonsson, Gunnar Brusewitz och örnuppfödaren Dag Petersson. Dessa utställningar är de mest besökta genom åren.
Naturvårdsföreningen har genom många visningar och föredrag gjort publiken mer naturmedveten. Tack vare skolornas insats har klasser från samtliga skolor beretts tillfälle att se visningarna. Museets havsörn har kollat läget från sin plats under taket. Tänk att få stå under havsörnen!
"Kultur till folket"
Allmänkulturella verksamheten 1993-96 lades ut på entreprenad och Konsthallen (jag) fick ansvaret för Skanör-Falsterbo. Nu blev det en levande kulturverksamhet. Tillsammans med Britta Gustavsson (musikskolan) antog vi slogan "Kultur ut till folket"! "Kulturexpressen" rusade fram i Vellinge kommun, men redan tre år tidigare hade vi arrangerat kulturfestivaler som enligt pressen varit veritabla folkfester. Vi finansierade själva hela kalaset.
Mitt gladaste och svettigaste minne är när jag fick vara Nalle på Nallekonserterna på Musikskolan.
Med pengar från Kulturforum köpte jag kantor Urban Rosengrens gamla piano och kunde sedan dess anordna musikstunder på Konsthallen. Sixten Nordström har trollbundit oss många kvällar under rubriken "Opera är roligt!".
Lennart Moberg med musik kring Hjalmar Gullbergs dikter bidrog kanske till att Stationsplan år 2001 fick ändra namn till Hjalmar Gullbergs plan enligt Lennarts önskemål.
Under en fantastisk utställning med Corneille (från Cobra-gruppen) ingick bl.a. 8 bilder av Artur Lundkvist. Vernissagedagen blev oförglömlig då Maria Wine läste dikter.
En kort, men lysande livslängd fick den kulturorganisation som med "Gåsamålaren", Olle och mig bildades 1987 på stående fot vid avtäckningen av minnesmärket på ruinen av Falsterbohus, med anledning av danske och norske kung Olof Haraldssons död därstädes 1387. "Gåsamålaren" fick syn på trubaduren Olle Adolphsson, övertalade honom att uppträda på rådhuset. Han tackade ja utan betänkande. Benke på banken lånade ut ett startbidrag på 5000 kronor. Rådhuset blev fullt. Stor succé. Så gällde det betalningen. Olle Adolphsson räknade snabbt ut att 5000 var precis hans gage inklusive resan från Stockholm. Där gick startbidraget!
Vi hann med flera kända artister den hösten. Ulrich Neuman med dotter blev de sista aktörerna. Sedan tog pengarna slut.
Sandslott på Falsterbostranden
Initierat av den kände kompositören Karl-Erik Welin ordnades första sandslottstävlingen 1983 med 14 deltagande lag. 1985 tog Olle och jag hand om arrangemanget under mottot "En lek i sanden på Falsterbostranden". Upp till 65 lag deltar. Väldigt intresse även i media med t ex Kvällspostens travestering: "Sanden blev till guld i Falsterbo". Malmö Konsthalls intendent Sune Nordgren - senare intendent på Tate Gallery i London - sommarpratade i radion och tillägnade Sandslottstävlingen epitetet "En explosion i konst".
Fler uppdrag
Förutom allt bestyr med Konsthallen hann jag med att vara sekreterare på Falsterbonäsets Museiförening ett antal år. Under den tiden helrenoverades museet. Livbåt 416 sjösattes, guidning av skolor och besökare även där. Vi anordnade bussturer "Ut i det blå", en guidning av kommunens sevärdheter av ordförande Stellan Karlsson.
Barn och konst
Under alla mina år som kulturarbetare har jag åkt runt till kommunens samtliga skolor, visat och undervisat om vikten av att barn får uppleva och arbeta med bild.
Senast uppdaterad: 2012-05-14
